Lättnaden

 
Sedan jag började jobba i januari har planen varit att jag skulle gå upp i tid och jobba mer efter sommaren. Kanske inte heltid men nästintill. Efter våren då jag oftast inte lyckats hålla mig till att jobba de där 75% som det var tänkt så kändes det inte som någon stor förändring utan mest ganska självklart. Men så efter min semester så kände jag bara nej... Tänkte att det inte var konstigt att känna så efter att ha varit ledig ett par veckor så hoppades att de skulle gå över.
 
Men så förra onsdagen fick jag upp en text av Julia Mjörnstedt i mitt instagramflöde och trots att jag läst den flera gånger innan så fick den helt plötsligt en helt annan innebörd för mig. 
 
 
 Hon skrev:
"People who say "go big or go home" seriously underestimate my willingness to go home. Like, it´s literally my only goal."
"Så när folk skriver det som ska vara inspirerande citat om att man ska kämpa, jobba hårt, slita för att nå sina mål blir jag mest bara trött. Jag vill inte "go big", jag vill mest bara gå hem"
 
Och för att förtydliga så har denna känslan absolut ingenting att göra med att jag inte gillar eller trivs på mitt jobb. Jag trivs fantastiskt bra på min arbetsplats med både kollegor och arbetsuppgifter. Men jag älskar att få vara hemma också. Tillhör den där kategorin med människor som skulle kunna vara hemma jämt jämt jämt. Så efter lite funderande fram och tillbaka så tog jag/vi beslutet att jag inte alls ska gå upp i tid utan att jag istället ska vara ledig en dag i veckan! En dag i veckan att få vara ledig med våra två minsta hjärtan. En dag i veckan att kunna hämta de stora barnen direkt efter skolan. En dag i veckan att hinna gå till biblioteket, skogen, städa, tvätta eller bara få mysa hemma. Ni vet, hinna med livet lite. 
 
 
Jag har hela tiden varit lite anti till att vara ledig en dag i veckan då jag hellre kortat alla dagar för att få mer tid med alla barnen. Det är ju det allt grundar sig i egentligen, att jag vill ha mer tid med barnen. Testade att jobba kortare varje dag i våras och det gjorde ärligt talat inte så stor skillnad. Att komma hem 16 eller 17 kan ju kvitta lite. Det blir liksom inte märkbart på samma sätt som jag tror det kommer blir nu med en helt ledig dag. 
 
Så från och med september kommer jag alltså vara ledig en dag i veckan. Det är ju ingen jättestor grej alls egentligen men känslan efter att det var bestämt var som att någon lyfte bort en stor stor sten från mitt bröst. Den där gnagande känslan jag haft sedan semestern tog slut var som bortblåst.
Så glad att jag faktiskt lyssnade på vad jag egentligen vill. Jag kunde ju lika gärna motat bort känslan och bara kört på. Men nu ser jag istället fram emot hösten och att få både jobba och att få vara hemma. Lite win-win liksom!